Har under helgen hunnit med ett kalas. Anders 50-årsskiva. Det är helt sanslöst vad mycket cykelsnack det blir en sådan kväll. Kan ju säga att man hann uppleva en del helt galna saker under karriären och flera av dom var på tapeten på kalaset. Det var en härlig stämning och högt i tak, förstås. Kul också att höra lite roliga historier i Anders liv från ”vanliga” vänner och släktingar. Och så är han ju en väldigt omtyckt man, men det var ingen överraskning.
Själv fick jag göra mitt stora nummer. Nej, inga cykelbrallor ut och in 
Jag brukar nämligen sjunga O sole mio vid speciella tillfällen. Men jag försöker inte låta som Pavarotti eller Caruso utan som Kalle Anka, typ. Kör i mig lite helium och bränner av den härliga neapolitanska sången. Det låter ganska kul faktiskt. Fick ju anledning att dra av den biten också på banketten efter Alliansloppet förra helgen.
Nu längtar jag dock efter en cykelrunda. Måndag kväll blir det en i Stockholm. Tror jag ska köra gamla Tjejtrampsbanan, den är kul och i vacker miljö. Förresten, häromdagen drog jag en sväng hemomkring. Hamnade i Torsång för en fika men fick ett ryck, körde Rekordmilen och tog tid. Det är dock min hemlis. Men det gick skapligt. Slog i alla fall tiden jag körde på senast, för flera år sedan, med runt 40 sekunder. Jag kan väl säga så mycket som att jag var svinlångt från rekordet på 11.54 men jag hade slagit morsan med råge…..
Ciao
Roberto
